Jag mår faktiskt väldigt bra om detta inte hade hänt.

Söndagen den 29/5

Det hade vart skolhelg en sån där helg man spenderar hela lördag/söndag i skolan och man knapt ser sin familj.

Jag hade jobbat på som ett as för att kunna lämna in och göra allt klart, Jag passade på att smita lite tidigare från skolan denna söndag för att få gjort något med familjen.

Vädret var skit trist(piss regn) Så vi beslutade oss för att dra ner till Ikea, införskaffa oss lite bra att ha prylar.
Barnen va goa och glada och inte ett kräk i bilen(Felix som e så fruktansvärt åksjuk annars)

Klockan var 19:30 när jag stannade vid stopplikt(ca 300meter från vårt bostads område) PANG en bil kör rakt in i backen på vår bil, vi stutsar typ 1,5 rakt ut i gatan(tur att det inte kom en bil precis då).

En liten bil var det som körde på vår stora, personen hade kommit ifrån ingenstans och trott att vi skulle köra och skulle skita i stoppliken och köra hon me...Konstigt folk.

Barnen började skrika, de blev ju rädda såklart, Jag och Fredrik fick allt gå ut i regnet o kolla, Jag har blivit lite nojig när det gäller påkörning( efter den dagen jag och min pappa blev påbackade i ett garage och tanten vägrade erkänna att det va hennes fel) Så jag skulle minnsan ta kort det e alltid bra att ha om försäkringen strular.

Men jag klev ut kom halvägs så sa det PANG igen det va som en blixt eller en uppspräning ända från huvudet och ner i tårna. Jag nästan ramlade i hop i en hög på marken så ont gjorde det.

Vi fick ringa farmor och farfar som oxå bor på vårt område att de fick komma och ta hem barnen(som inte känner av smällen, inte heller Fredrik känner något) Bara jag som körde och satt lite framåtlutad med huvudet vridet för att kunna se om det var fritt att köra eller ej.

Det var bara att kravla sig in i bilen igen, Fredrik fick ringa larmcentralen, fick kontaktat polis och i samrådan med centralen bestämde vi att åka in själva(dumt när jag tänker på det idag) för vi fick vänta på polisen i typ 1timme
Och jag mådde värkligen piss.

Polisen kom gjorde deras lilla jobb, och vi kunde åka in till akuten(här måste jag ge kredit till sjukvården för jag fick komma in medengång trots att vänt rummet var fullt) vi tillbringade ett par timmar där med röngen, undersökningar och papper,papper,papper och mer papper.

Inga frakturer på hals, eller övredel av rygg, hem med smärtlindring och vila.

Nu har det gått en månad och jag har fortfarande skit ont vissa dagar, vissa dagar har jag känningar.
Jag har inte kunnat jobba sedan detta hände, det funkar helt enkelt inte att arbeta med barn i 1-3års ålder just nu.
Ska börja jobba 50% i augusti och hoppas värkligen det ska funka.

Men jag försöker att inte deppa i hopp, det kunde gått mycket värre.

Vi lever och mina barn mår toppen :-)